BRANDKÅRENI NORR AMSBERG

Under 1920-talet och in på nästa decennium kom ett betydande antal frivilliga brandkårer att bildas i Dalarna. Medvetenheten ökade om en påtaglig eftersläpning för Sverige i stort vid jämförelse med andra länder och för Dalarnas del gentemot andra delar av landet. Denna allmänna känsla i kombination med några spektakulära bränder (fallet med flera innebrända i ett vårdhem i Svärdsjö nämndes ofta) bildade bakgrund också till övervägandena i fallet Amsberg.

Amsbergs Frivilliga Brandkår bildades vid ett välbesökt möte den 1 juni 1930. Mötet var initierat och inleddes av länets brandkonsulent Carl Landström, brandchef i Falun, med en föredömlig presentation av frivillighetstanken och överblick över vad som skett i andra byar i länet. Inte minst intresse väckte hans genomgång av en del exempel på brandtillfällen, då de  lokala kårerna kunnat prestera avgörande släckningsinsatser.Till brandchef utsågs byns folkskollärare Olof Andersson (sedermera Björns) och till vice brandchef min far Blåns Helmer Eriksson, en ordning som kom att bestå under många år. Landström visste vad han ville: Det beslöts på hans inrådan att kåren - trots den inte helt obetydliga årsavgiften av 15 kronor - skulle ansluta sig till Svenska Brandkårernas Riksförbund. Det var bra! Vidare talar mötesprotokollet om "...några upplysningar av herr Landström om billiga och tillförlitliga brandredskaps inköpande...". Det fanns på sina håll tvivel om opartiskheten i hans rekommendationer: de ledde ändå till bra materiel och en något oblyg prissättning på vissa håll kompenserades av god förhandlingsförmåga i kårens ledning. Det behövdes pengar. Nu gällde det alltså att på alla sätt få fram medel för den nödvändiga anskaffningen. Allra först ordnades en brandkårsfest, välbesökt och länge omtalad. Om Svensktoppen hade funnits då, hade man länge och högt på listan funnit Flygarevalsen (Högt över jorden går flygarens färd....). Hilding Harén - ofta kallad Hille - gjorde succé med Olof Anderssons text Högt över jorden går brandlurens tjut... Fjärsmans Sven var tyngdlyftare och hanterade lekande lätt en hantel på 2 x 100 kg. Min far hade gjort den av två margarinlådor och en gardinstång. Fest. Fotboll. Ängesgårdarna. Div. kassor. Ernst Lenne - en av dessa som alltid var beredd att ge kåren stöd - svarade för transporterna åt en av traktens dansorkestrar. För ändamålet hade han till sin taxi skaffat en specialbyggd släpvagn, som visade sig mycket lämplig även för kårens behov. Därför hände att man anlände till en del övningar men även till åtminstone en brandplats under Hollywood-inspirerad dekor och artistnamnet Broadway.

Bengt Blåns

Mats Nordkvist - en av byns eldsjälar

Mats Nordkvist föddes 1929 i Aborrgården, den gård i Millabyn som sonen Pär nu driver vidare som hästgård. Mats övertog föräldragården år 1974. Mats var utbildad elektriker och arbetade med el i Fredriksberg, Eskilstuna och Borlänge. Han gifte sig endast 17 år gammal med Ann-Marie Tångring och de fick tillsammans barnen Gunilla, Sören och Pär. De var gifta i nära 60 år innan Mats dog år 2004.

Mats var noga med att kalla Mellanbyn för Millabyn. Han ville så gärna att vi skulle komma ihåg och bevara vår byhistoria på ett aktivt och levande sätt. Han har genom åren på många sätt bidragit till detta. Han ordnade vandringar till byns trefaldighetskälla, där vi drack av det helande vattnet. På Mats initiativ hämtar föräldrar vatten från källan till sina barns dop. Han byggde ett hus runt källan för att vi skall kunna sitta där och meditera.

Mats aktualiserade sägnen om Per Gynt, byggde slogbod - som togs med helikopter till grottan i skogen. Han byggde upp Flätjegalge där rövaren Per Gynt hängdes. En fantastisk utsiktsplats. Han kontaktade Hans Sjöberg som skrev en teaterpjäs om Per Gynt. Den pjäsen liksom historien om prästsonen från Amsberg och siluettklipparen Leksell, hade premiär i Amsberg.

Mats ville att besökare skulle få information om byn. Sagt och gjort! Informationskuren står nu vid klockstapeln och vid kapellet, som Mats gärna visade och berättade om - både sanningar och skrönor. Mats hade så mycket mer att uträtta i Norr Amsberg – Himssjön (Masenbadet) skulle få ett hopptorn, konstnären Pelle Hedman skulle uppmärksammas och skatten i myren återfinnas.

Vi i byn kan fortsätta Mats intentioner att sätta Norr Amsberg på kartan. Det var hans testamente till oss.

Mats var också en duktig hantverkare. Efter pensioneringen tillbringade han många timmar i sin verkstad på gården. Han ritade och genomförde sina projekt med stor noggrannhet. Behövde någon en hjälpande hand så fanns alltid Mats där. Han var generös och delade med sig av sin rika livserfarenhet och kunskap. Han var positiv, glad och rolig att diskutera med.

Mats samlade en hel del material om byn och gårdarna. Den som vill se bilder, läsa om gårdarna och höra de intervjuer Mats genomförde kan göra det på Folkrörelsearkivet i Falun.

Barbro Plantin